Protokoll för ESIL 31 Januari 2014

Protokoll fört vid allmänt sammanträde 2014-01-31 i Hörsalen, Biologihuset, Sölvegatan 35, Lund.

§ 1  Ordf. Mikael Sörensson hälsade de 23 närvarande (se gästbok) välkomna och förklarade sammanträdet öppnat.

§ 2  Ordf. lämnade några föreningsmeddelanden
Ordf. talade till minnet av två av Sällskapets ledamöter, som avlidit sedan novembermötet. De bortgångna hedrades med en tyst minut.

• 2.1. Som tidigare meddelats, har Mattias Forshage fått SEF:s uppdrag att sammanställa en svensk entomologihistorik. ESiL:s tidigare ordförande Carl H. Lindroth påbörjade ett projekt av detta slag. Han lämnade efter sig ett kartotek över svenska entomologer, när han avled 1979, men någon historik över ämnet skrev han aldrig. Nationella entomologiöversikter har redan publicerats i våra nordiska grannländer. Den senaste behandlar Norge. Denna bok demonstrerades och lades ut till påseende för intresserade. Boken kan rekvireras från Norsk Entomologisk Forening i Oslo.
• 2.2. Påmindes om att sista ansökningsdag för stipendier ur ESiL:s fonder är den 1 februari 2014.
• 2.3. Meddelades att Richard Lövgren av styrelsen utsetts som ESiL:s lokalredaktör för SEF:s hemsida på nätet.

§ 3  Ordet lämnades fritt för meddelanden från medlemmarna. Några sådana fanns dock ej.

§ 4  Dave Karlsson, platschef på Station Linné på Öland och välkänd röst i SR P1:s ”Naturmorgon”, hälsades välkommen för att tala om det svenska Malaisefälleprojektet.

Dave inledde med att presentera sig själv och berätta om sina tidigaste insektminnen från barndomen och om hur han kom att bli professionell entomolog och forskare. Därefter gav han en historik över Station Linné, som grundades redan 1962 som ekologisk forskningsstation av professor Bertil Kullenberg vid Uppsala universitet. Numera drivs Station Linné som stiftelse. Drygt 40 doktorsavhandlingar har hittills producerats på basis av resultat från arbeten på och kring stationen. Förutom en rent akademisk verksamhet bedrivs numera också en utåtriktad, publik presentation av verksamheten under parollen ”Forskning För Folket”, vilken lockat flera tusentals besökare varje år.

René Malaise (1892-1978) var – trots sitt franskklingande namn – en svensk entomolog. Han noterade under en av sina många expeditioner, då han som vanligt sov i tält, att myggor och andra insekter som tagit sig in i tältet ofta sökte sig uppåt på tältdukens insida och samlades i den högst belägna punkten. Malaisefällan, som han efter denna observation konstruerade, blev som ett tält fast utan sidoväggar. Mitt i tältet lät han sy fast en tygvägg som hängde från taknocken ner till marken. Insekter som flög in under fällans tak kolliderade med denna tygvägg och började flyga eller klättra uppåt. Han konstruerade fällan så, att ena gavelspetsens topp var högre belägen än den andra och där uppe satte han en fångstburk med konserveringsvätska. I den hamnade de uppåtsträvande insekterna, dog och konserverades. Fällan, som numera används världen över, har visat sig särskilt effektiv då det gäller att samla in tvåvingar och steklar.

Det svenska Malaisefälleprojektet initierades 2001. Huvudpersoner den gången var nuvarande professorerna Fredrik Ronquist (NRM, Stockholm) och Ulf Gärdenfors (SLU, Uppsala) samt dåvarande miljöministern Kjell Larsson (1943 – 2002). I dåvarande regeringens höstbudget 2001 avsattes medel dels för ett referensverk över Sveriges flercelliga organismer (Svenska Artprojektet/Nationalnyckeln) och dels för ett svenskt artinventeringsprojekt – det svenska Malaisefälleprojektet (SMFP).

Dave redogjorde för insamlingsresultaten 2003-2006. På någorlunda jämnt fördelade platser i landet, i olika biotoper, har fällor stått uppe och regelbundet vittjats av 74 pålitliga personer. Proverna har sedan skickats till Station Linné för sortering. Ett högsommarprov kan innehålla upp till 50 000 exemplar. Över 35 sorterare har gått igenom de insända proverna och delat upp fångsten i ordningar och familjer. En tränad sorterare hinner med att rätt placera 20 exemplar per minut! Efter sortering till en eller annan taxonomisk nivå går materialet till specialister världen runt. Över 100 sådana har hittills engagerats i projektet. Under 4-årsperioden 2003-2006 har merparten av 80 miljoner insamlade insekter sorterats upp och gått ut till specialister för artbestämning eller beskrivning som en art ny för vetenskapen. Antalet insekter i SMFP överstiger med råge vilket annat museum som helst i världen. Av allt insamlat material har ”bara” omkring 250 000 exemplar blivit bestämda till art. Bland dåligt kända insekter, pekade Dave på puckelflugorna (Diptera: Phoridae). Dessa tas omhand av S.-O. Ulefors, som redan hittat hundratals arter som ännu inte beskrivits och fått vetenskapliga namn.

Med ledning av hittills uppnådda resultat, kan man förmoda att antalet svenska insektarter gott och väl överstiger 30 000. På Linnés tid hade man dokumenterat ca 1 500, i början av 1900-talet ansågs 15 000 vara en god uppskattning och så sent som vid senaste millennieskiftet angavs knappt 25 000 som rimligt.

Föredraget väckte många frågor och en längre diskussions- och frågestund vidtog. Frågor om DNA-analys på insamlat material, våt- eller torrpreparering togs upp, liksom frågor kring biologin hos alla nyupptäckta arter.

Efter detta avtackades Dave med en varm applåd. Som ordf. redan vid presentationen av honom påpekade, hade han för vår skull trotsat Vägverkets och SMHI:s snövarningar och kört bil till Lund, för att efter föredraget ta sig hem till Öland igen.

§ 5  Då inget annat återstod, förklarade ordf. mötet avslutat och eftersits med fika följde.

Lund som ovan

Thomas Jonasson, sekreterare