• 2.1. Peter Rolfson är utsedd att företräda ESIL som kontaktperson i arbetet med det ”faunaväkteri” som administreras av vår riksförening, Sveriges Entomologiska Förening (SEF). Han är redan igång med uppdraget och hälsar från senaste mötet i Uppsala att vi skåningar bör lämna förslag på rödlistade arter av ”nattfjärilar” som bör bli föremål för särskild bevakning. Det kan handla om noctuider (något ordenband, kanske?), en spinnare väl värd att vårda eller något annat. Ni som är ute med lockbeten och lampa kan säkert lämna förslag till särskilda ”väktararter”. Lämna ert förslag till Peter eller till ESIL – adressen finns på Sällskapets hemsida www.esil.se.
• 2.2. SEF:s årsmöte sommaren 2013 äger rum i Skåne. ESIL är alltså värd för evenemanget. Styrelsen har beslutat att sammankomsten ska ske den 7-9 juni 2013 på Ivön i nordöstra Skåne. Information om mötet delades ut i pappersform och kommer snart att publiceras i nästa häfte av Entomologisk Tidskrift – se SEF:s hemsida http://sef.nu/Dokument/Inbjudan%20entomologmotet%202013.pdf. Medlemmarna hänvisas till denna information, där det framgår hur man kan anmäla sig till årsmötet. ESIL:s årliga exkursion på försommaren ersätts av de exkursioner som genomförs i anslutning till SEF:s årsmöte.
• 2.3. På nästa årsmöte, fredagen den 1 mars 2013, ska mottagaren av Sällskapets premium år 2013 meddelas och i vederbörlig ordning hedras. Hittills har tre nomineringar inkommit till styrelsen. Flera nomineringar är välkomna men dessa måste – med motivering – vara styrelsen tillhanda senast den 1 februari 2013.
• 2.4. ESIL:s program för vårterminen 2013 är klart. Det kommer att meddelas via e-post till medlemmarna. Medlemmar som saknar e-postadress får kallelsen i ett sådant brev som vi stoppar på lådan. Redan nu kan emellertid förutskickas att på årsmötet den 1 mars kommer en eller flera välförtjänta entomologer tilldelas Sällskapets premium för 2013. Dessutom kommer icke mindre än tre likaledes välförtjänta entomologer att kallas som hedersledamöter till Sällskapet. Återstoden av årsmötet kommer att ägnas åt bokauktion på framlidne Ingvar Svenssons samling av fjärilslitteratur.
• 2.5. ESIL:s representanter Gunnar Isacsson, Linda Strand och Mikael Sörensson har deltagit i möten med Länsstyrelsen i Skåne län angående skyddsvärda biotoper och regler för insamling av insekter m.m. i nuvarande och blivande reservat. Dessa möten har resulterat i ett förslag till modifierade regler för insamling och tillvaratagande av beläggsexemplar. Gunnar Isacsson har i Sällskapets remissyttranden framfört åsikten att om att inga beläggsexemplar får insamlas, så vet vi inte vad som finns. Förhandlingar pågår och sista ordet är inte sagt ännu.
• 2.6. Ordföranden hälsade alla närvarande välkomna att delta i eftersitsen efter föredraget. Det utlovades ett julbord dit medlemmar hälsades välkomna. Även icke medlemmar hälsades välkomna om de lovade att betala nästa års medlemsavgift på futtiga 125 kr (vari även ingår kallelse till 2013 års allmänna möten och två häften av FaZett).

• 3.1. Sven Gustavi undrade hur det blivit med de skyddsvärda insektbiotoper som efterlystes för ett år sedan. Ordf. svarade att ett antal sådana identifierats och anmälts till Länsstyrelsen i Skåne och att de är under diskussion och behandling (se f.ö. § 2 E ovan).
• 3.2. Lars Jonsson anmälde två spindeldjur nya för Sverige.
  Först en lockespindel, Dicranopalpus ramosus (Opiliones) – svenskt namn saknas. Här är Lars Jonssons berättelse.”Vid ett besök i Helsingborg 24 november 2012 syntes på en trädgårdsmur vid Pålsjö skog nio vuxna individer av Dicranopalpus ramosus. Två dagar senare hittades ytterligare 10 individer av båda könen i närheten. Dicranopalpus ramosus är lätt att känna igen då den i vila oftast håller benen nästan vinkelrätt rakt ut från kroppen. Palperna har vardera en lång förgrening. Hos honan är denna förgrening kraftigare än hos hanen. Arten är mest påträffad på murar, barrträd och städsegröna träd och buskar, ofta finns den i häckar. De flesta fynden är i av människan präglade miljöer, d.v.s. trädgårdar, parker, begravningsplatser och liknande platser. Att Dicranopalpus ramosusdyker upp i södra Sverige var förväntat. Den har varit på spridning åtminstone sen 1957 då den för första gången hittades i England. Till Nederländerna nådde arten 1993, Belgien och Irland 1994, Skottland 2000, Tyskland 2002 och Danmark 2007. I östligare och centrala delar av Europa är den inte känd. Det är troligt att arten sprider sig med hjälp av trädgårdsväxter som flyttas. Dicranopalpus ramosus har liksom de flesta svenska lockespindelarter en ettårig livscykel. Den blir vuxen på sensommaren och vuxna finns kvar under hösten och även in på början av vintern.”

  Därpå presenterades Baryphyma maritimum (fam. Linyphiidae, dvärgspindlar) med följande beskrivning av fyndomständigheter.

  ”En för Sverige ny spindelart för Sverige påträffades på sanddynerna i Tylösand utanför Halmstad 13 maj i år (2012). På sanddynen flög bland sandrör ganska många små svarta dvärgspindlar med röda ben. De visade sig vara den i Sverige tidigare inte kända Baryphyma maritimum. Sju hanar och tre honor samlades då in. Den 16 juni hittades ytterligare en hona. I fallfällor som var utsatta mellan dessa datum insamlades två honor och en hane.

  Arten är sedan tidigare känd från liknande lokaler, d.v.s. sanddyner vid havet från Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike och Danmark. Arten är sannolikt på spridning österut. Arten är närstående den i fjällen förekommande arten Baryphyma trifrons. B. maritimum beskrevs så sent som 1970.”

”Ny tid för växtsteklarna” hade Artur valt som titel på sitt föredrag. Först gavs en kort historik över utforskandet av växtsteklarnas systematik och biologi. Linné och de lundensiska entomologerna Fallén, Dahlbom och Thomson var pionjärerna i vårt land. I 1900-talets Sverige förlorade växtsteklarna i popularitet, både bland amatörer och professionella entomologer. I vårt grannland Finland har däremot växtstekelforskningen hållits vid liv på ett föredömligt sätt. Tips på gångbar bestämningslitteratur och matnyttiga hemsidor gavs.

En rikt illustrerad översikt över samtliga växtstekelfamiljer i vår fauna gavs och utmärkande karaktärer visades. De olika gruppernas levnadssätt beskrevs också. Några familjer utvecklas i ved, speciellt svampangripen sådan. Vissa vedsteklar bär med sig svampmycel, som de inokulerar veden med i samband med äggläggningen. De allra flesta växtstekelarter lever som larver på barr eller blad. Ofta förekommer larverna i kolonier och kan på kort tid kaläta sina värdväxter. I denna grupp återfinns flera ekonomiskt viktiga skadeinsekter i skog, lantbruk och trädgård. Även gallbildare förekommer bland växtsteklarna. De bönlika gallerna på pilblad t ex, orsakas av växtsteklar av släktetPontania. En enda växtstekelfamilj i vår fauna (Orussidae) utvecklas parasitiskt i larver av andra insekter (praktbaggar eller långhorningar).

Metoder för insamling och preparation beskrevs och fotografering av larver i olika utvecklingsstadier rekommenderades, liksom uppfödning av larver för kläckning av imagines. Vikten av att notera värdväxtart underströks särskilt.

En längre diskussions- och frågestund följde, varefter föredragshållaren avtackades.